Nattrafiken

Jag vet inte vad som händer. De senaste dagarna har varit en enda kaosröra av yrsel, sömn och cigaretter. Den personen jag älskat som jag aldrig trodde jag kunde, har avbrutit kontakten med mig totalt. Helt och hållet. Jag väntar på ett samtal eller ett sms som ska göra allting bra men någonstans vet jag att det aldrig kommer. Det blir inte bra. Det ordnar sig inte. DET GÖR DET INTE! Jag vill slå slå slå banka tills någonting fint blöder. Men det är nog bäst såhär. Hon går vidare fint. Skaffar någon ny. Medans jag vrider mig i bitterhet och ilska. Jag vill få något slags avslut. Det kom plötsligt, jag trodde faktiskt inte det skulle ta slut. Men bara sådär: Det funkar inte längre.
Jag vet inte
Jag vet inte
Jag vet inte
Jag vet inte
Jag vet inte
Jag vet inte
Jag vet inte
Jag vet inte
vad som händer
Jag har varit duktig på att förtränga
Fast dom här dagarna har känts som evigheter. Varje dag har varit ett liv för sig, utan hållplats, utan ändstation. Utan ett ord från henne.
Alla är så oroliga för mig. Jag vill bara skrika. Jag drunknar i löften, sjukhustider och måsten.
När tar det slut?