Nattrafiken

Det har gnagit och bitit i mina fingrar men jag ska försöka att inte skriva om dig. Men jag är glad att du ringde. Det är jag. Och jag är glad att du gav mig din blogg. Det lättar. Så jag har någon slags kontakt med dig, men ändå utan att ha det. På riktigt. Ja. Och nej jag fegar inte ur. Antagligen är det att stort misstag att komma till dig men jag skiter i det totalt. Jag skiter i vad folk säger och tycker, vad dom rådger. Jag vill bara vara nära dig, även om det inte blir som förut. Kanske kan vi bli närmare. Kanske bara skadar det. Jag vet inte. Och därför struntar jag i det. För om jag inte skulle få träffa dig, vet jag inte vad som skulle kunna bli. Vara. Eller ja. Allt blir så invecklat så fort jag försöker tränga ur det ur mitt huvud. Det vore mest simpelt om jag lät det ligga, damma och förtränga. Men det tänker jag inte göra.