Nattrafiken

Hon har glömt mig nu. På riktigt. Jag kommer antagligen aldrig mer få höra hennes mjuka röst på telefon. Hennes fniss och alla dom där små sakerna som jag vet att hon gör. De senaste två veckorna har varit en parad av alkohol och droger. Jag ska nog fortsätta på det sättet. Ett fint sätt att bedöva sig på. Jag hade planer på att reda ut mig själv, "ööööppna mig för någon", bli varm, lätt och fri. Men jag skiter i det. Jag kan ta det när jag är 25, jobbar kvar på hemtjänsten och får sammabrott och blir förtidspensionerad. Men tills dess är min mening att bedöva mig själv, förtränga, låtsas. Jag trivs med introverta jag. Det funkar så bra, ingen behöver komma in då. Ingen förväntar sig öppenhjärtade redovisningar. Jag trivs.

Ja jag skulle spolat tillbaka tiden. Till den tiden när du var untouchable och jag var bara en liten flicka som inte insåg vad kärlek gick ut på. Jag vet inte om jag än vet det men det rör mig inte. Det berör mig inte.

Idag vaknade jag fem gånger under natten, lika kallsvettig varje gång. Idag blir ännu en dag som rinner ut i sanden. Jag orkar inte.