Jobbet idag gick relativt smärtfritt. jag har fått betalt för att: skala potatis, bädda en säng, gå till konsum, promenera och sitta på en balkong och dricka kaffe, röka och äta muffins. En riktigt bra sextimmars arbetsdag. fast den sista "brukaren" jag var hos hade afasi. det var rätt skrämmande och jag fick verkligen anstränga mig för att förstå något. hon bytte ut i princip alla substantiv till "tabletter". t.ex. "åsa har många tabletter, dom hälsar på ibland", eller "vad fint det är när tabletter är framme och värmer". när jag ville diska sa hon:
"- du behöver inte dansa", och syftade tydligt nog på att jag inte behövde diska. hon var så söt, hon bjöd på kaffe och cigg. när jag berättade för min mor asgarvade hon, och det är klart det är rätt humoristiskt. det enda jobbiga är att hon tycker ju att hon pratar helt förståerligt och försöker bara föra en konversation.

Ikväll ska jag tydligen på en fest i hamre = jag tar på mig min bästa skjorta och våldshånglar med alla fjortisar så jag får vara den läskiga flatan och jag tar min mörkaste röst och mina 7.2 öl som det står butch över och markerar mitt revir. Can't wait!

igår skulle jag köpa min drömgitarr men fick ett samtal från GE Moneybank att jag måste tjäna minst 80 000 om året för att få köpa den TACK SÅ JÄVLA MYCKET F U

Det är en bra dag idag, trots att jag ska till jobbet om en timma och slutar nio sen måste rusa hem för att gå till jobbet klockan åtta imorgon. Det blir kämpigt som fan men jag ska fan inte klaga jag har så jävla mycket bra saker ahead så jag nästan exploderar jag borde vara så nöjd med allt med livet med allt som händer mig men varför ser jag bara det negativa det som slår mig hårt mot bröstkorgen och får saker och ting att förtäras. jag vet inte det är en sjukdom i sig.

mitt hår är så äckligt och stoooort jag vill bara raka av skiten och sen spola ner det i toaletten. eller gå upp på min kulle och kasta ut det i vinden som alltid blåser lika starkt där. jag har inte varit där på så länge, den där kullen. den jag alltid säger att jag ska visa för folk som betyder allt för mig ändå är det bara jag som varit där på tre år. jag kanske inte vill dela med mig kanske vill jag stå på egna fötter och aldrig binda mig fast ändå söker jag trygghet hur ska någon kunna klara av mig när jag är så jävla ambivalent och aldrig vet vad jag vill eller vad jag tycker eller hur jag vill ha det. när jag ena stunden vill ha det så fritt som möjligt kunna röra mig vart hur och när jag vill och andra stunden vill jag bara ha kärlek och romantik och något fast att hålla mig i. det måste väl gå att kombinera. äsch jag orkar inte med mig själv.

Idag skulle jag gå introduktion på jobbet för att komma in i grupperna och tjäna dom stora stålarna, men jag brydde mig inte ens om att ringa och säga att jag inte tänker dyka upp. bra gjort av mig va. Jag har istället ägnat hela mogonen åt att limma ihop min trasiga käraste hörlurar.


We sang along, we sang it:
Take this weight away
Take this weight away...

Ingenting biter på mig längre
och jag har prövat det mesta

idag mår jag rätt bra. mest tack vare lillen. det är otroligt hur hon och allt omkring henne kan få mig på så bra humör. Allt, hennes fnissiga ansiktsuttryck, hennes föräldrar, villan, boden, den gröna trädgården. allt. Idag har jag hunnit få massa arga sms och flera arga samtal från skolan som tjatar. Jag har börjat experimentera med mitt hår igen, även om det är på en väldigt mild nivå so far. Det är ju rätt spexigt.

Inte nog med att jag ska se bright eyes i sthlm men jag tror att jag även ska till göteborg och se dom. Det enda som hindrar mig är något slags orosmoln. Det är något som hindrar, fast jag vill så jävla mycket. Se conor två gånger på rad, träffa j och bli sams. Eller inte bli sams men få det att funka, hela vänskapsgrejen. För jag saknar henne its true. Jag saknar det vi hade, allt det där fnissiga och pirriga. Ingen ger mig lika magont som dagarna innan jag skulle träffa henne! Men det var ett bra magont. Jag saknar det. Inget ger mig det längre. Inget förvånar mig inget shockar mig inget rör mig längre. Isåfall c men det rör mig inte som en gång i tiden. han.

Det är sol och jag har röda axlar, jag gillar det.