Mitt hjärta klappar lite för hårt/snabbt, känns inte hälsosamt. Lite kramp i magen också. Försöker komma på hur jag ska hinna med allt. Konstigt att sitta still när det i hjärnan/hjärtat pågår ett marathonlopp. Dessutom är det otroligt påtagligt hur mycket jag undviker att ta beslut. Att göra val. Lite paralyserad.

Ja sånt här kan man titta på istället för att sova.
Bra idé, jajamensan.

Guld!

Jag har hittat en serie med lucious milo ventimiglia från 2000, men den är totally 90's
Hittade den precis när jag skulle till att lägga mig, jobbigt när man har en ovana av att så lätt distraheras från sådana där nödvändiga saker som att sova. Den är så himla sweet och jag kan inte sluta titta. Dessutom har den mysig musik. Och är sjukt förutsägbar med antydningar och sexskämt. Men han spelar en femtonåring och är ju så söt! Åh, älska höst med serier, speciellt sånna här guldkorn!

Hih titta vilka nördar <3

Abstract - Sammandrag

Så, en snabb sammanfattning av kvällen, varför inte.

Xena-tröjan, missade bussen, hem till mia, kåren, det var DALO överallt (datanördar(påriktigt)), jag sjöng polska födelsedagssången för någon, vi dansade till black eyed peas, pitbull, och diverse dansant galenskap. Mia ville gå till konrad på jakt efter något, hon övertygade både mig och en ny bekantskap josh. en liten kissblåsa och en bankomat senare befann vi oss på konrad och vi träffade gamla klasskamrater. Pratade med en skåning. Mer dans, mer alkohol. Asiatmacka (till skillnad från den sedvanliga turkmackan). Märkliga situationer. McDonalds där jag småbråkade med en medelålderskarl som plötsligt brast ut att jag påminde om hans dotter. Mer prat med ovan nämnda skåning. Bussen hem, träffa freddies syster, hennes ryska ex, och en annan. då vi alla bor där vi bor går vi av på samma ställe och råkar hamna i ett samtal med en förtvivlad kille. Jag fastnar och vill hjälpa honom, men det mesta går ju inte att kontrollera. Han försvinner och det känns som ett avsked.

Klockan är snart halvfem och morgondagen blir hetsig. Jag som hade tänkt mig en lugn fredag och att äntligen få sova ut. Men livet har såklart andra planer för mig. Puss livet, you're killing me.

Livet alltså

Sitter på Global living och har pimplat kaffe i sju timmar. Har suttit här och skrivit och skrivit, och tänkt och analyserat, och läst och bearbetat fakta. Sitter i den härliga dunkla lokalen en trappa ner och har hunnit bevittna två polackers samtal, en grupp småtjejers fniss, en man som bjöd mig på öl en halv evighet sen, en mamma med sin gråtande dotter, fyra somalier äta varsin macka under livlig konversation, två chilenare diskutera förtryck, hört en av servitörerna växla från, typ, rikssvenska till äkta bäckbysvenska (rinkebysvenska?) då han pratade i telefon med någon kompis under sin lunch. Jag har också märkt att jag genom skolan reagerar mer på olika språkliga egenheter. Att jag lägger märke till dom, att jag uppmärksammar dom och att jag tänker på dess egenskaper, innebörd och uttryck. Kanske blir det en språkvetare av mig trots allt.

Jag är inte alls klar med tentan men jag känner mig rätt så klar för idag och nu känner jag mest för att åka hem och äta. Kanske ska hälsa på Hanna lite senare som nu joinat oss hoodladies från att ha varit en förortsbo. Vad nu detta gör för skillnad i ett medelklassamhälle. Men roligt att ha henne närmare. Och nu ringde Mia och vill ta en chill pub-öl med mig. Livet alltså, ibland så överraskande händelsefyllt.


Mini-update:
Jag har hemtenta nu
Min dator har kollapsat (inte lägligt, se ovan)
Nudel är ängeln som lånat ut sin bärbara till mig
Potatisplantan har börjat se hängig ut
Några dreads har intagit mitt hår, mot min vilja
Idag är tredje dagen jag har vinterjacka på mig, det är för kallt för oktober
Det är oktober, vart försvann tiden?
Jag sover dåligt igen, eller rättare sagt somnar aldrig i tid. Då man varje dag måste upp på morgonen är detta synonymt med att sova dåligt

Ack vilken tid man befinner sig i.
Jag befinner mig lite på bristningsgränsen, tappar snart fotfästet, snart rinner glaset över. Men jag tror att jag kan lösa det. Jag tror jag kan vända det här åt rätt håll, se till så att det här inte slutar som det gjort förut. Hanna sa det rätt bra igår, vi har för många liv. Det känns verkligen så. Så otroligt mycket som händer runt omkring mig, planer som borde göras, så mycket som drar en åt så många olika håll. Men just nu kräver skolan så sjukt mycket fokus och uppmärksamhet från mig. Många saker blir lidande på grund av det. Har svårt att umgås med folk, jag är frånvarande och disträ, känner mig som en ständig partypooper. Men jag lär mig nog multi-tasking så småningom.