Nattrafiken

jag vet inte hur många gånger jag nu har stirrat mig tom på blogger, försökt att skriva något. men jag nu är det dags tror jag någonstans. förhoppningsvis så är det för lång tid sen jag skrev något för att någon ska kolla upp den. Inga nya insikter sen senast, inga nya kärlekar, inget ansvar, ingen verklighet, ingen sömn. Inte mycket som har ändrats alltså. Jag la ner pillrena ett bra tag men sen [den vårdaren han är] babblade niklas om psykoser och skit så jag tog upp det igen. Jag fasar inför sommaren. Alla sjunge av lycka inför sommarlovet men jag bara skakar och skälver. Efter sommaren är det dags för mig att ta ansvar, tänka på framtiden, fundera ut vad jag vill osv osv. Med risk att låta som en femåring men; JAG VILL INTE! jag vill inte jag vill inte jag vill inte.
Jag har däremot blivit värre på att döda tid. det blir mycket stirra och inget göra. jag har blivit arton och det är värdelöst. jag har fått världens åldersnoja och väntar på att rulatorn ska komma fram. jag är mer lättirriterad och väntar med köttklubban bakom ryggen för att slå till. min bright eyes fanatiska sida har nog bara växt. min respekt för conor expanderat. rätt sorgligt att jag fastnat så otroligt för den jäveln. har tom funnit charmen med whiskey. då är det illa.
jag har inte varit på sjukhuset på två månader snart. det är sjukt skönt. fast den 9nde ska jag till röntgenavdelningen. inte förrns jag berättade om det för min solskenspenne och jag såg hur hela hennes ansiktsuttryck förändrades insåg jag vad som kan hända om resultatet blir positivt. jag har väl förträngt det lagom, kanske för mitt eget bästa. jag vill inte tänka på det men det är oundvikligt. vad som kan hända.




jag vill ju mer än gärna dra fram något positivt här. men hahahaha sorgliga människa jag är så kommer jag inte på något nu. eller jo mina soskensquinnor som får mig att lysa upp. det är i deras värme jag växer. annars har jag väl alla mina ord i huvet som aldrig kommer ut som jag njuter av.