Nattrafiken

igår skulle jag köpa min drömgitarr men fick ett samtal från GE Moneybank att jag måste tjäna minst 80 000 om året för att få köpa den TACK SÅ JÄVLA MYCKET F U

Det är en bra dag idag, trots att jag ska till jobbet om en timma och slutar nio sen måste rusa hem för att gå till jobbet klockan åtta imorgon. Det blir kämpigt som fan men jag ska fan inte klaga jag har så jävla mycket bra saker ahead så jag nästan exploderar jag borde vara så nöjd med allt med livet med allt som händer mig men varför ser jag bara det negativa det som slår mig hårt mot bröstkorgen och får saker och ting att förtäras. jag vet inte det är en sjukdom i sig.

mitt hår är så äckligt och stoooort jag vill bara raka av skiten och sen spola ner det i toaletten. eller gå upp på min kulle och kasta ut det i vinden som alltid blåser lika starkt där. jag har inte varit där på så länge, den där kullen. den jag alltid säger att jag ska visa för folk som betyder allt för mig ändå är det bara jag som varit där på tre år. jag kanske inte vill dela med mig kanske vill jag stå på egna fötter och aldrig binda mig fast ändå söker jag trygghet hur ska någon kunna klara av mig när jag är så jävla ambivalent och aldrig vet vad jag vill eller vad jag tycker eller hur jag vill ha det. när jag ena stunden vill ha det så fritt som möjligt kunna röra mig vart hur och när jag vill och andra stunden vill jag bara ha kärlek och romantik och något fast att hålla mig i. det måste väl gå att kombinera. äsch jag orkar inte med mig själv.