Nattrafiken

Idag är en stor dag för det är HEROESDAAAAG! jag och daniel har väntat på avsnitt nummer 12 i nästan två månader. Helt sjukt. Jag har viktiga saker som jag måste berätta för J men som vanligt hinner jag inte ens med mig själv. Och jag kan inte ringa av vissa anledningar. T.ex. hur hennes röst får mig att smälta och hur lätt hon övertalar mig till saker. Och J: Få inga knivar i magen nu för det är inget att oroa sig för. Dessutom: sluta få knivar pga mig! Jag saknar dig katten. Idag har jag både jobbat, varit hos rasmus och fikat, varit i skolan, pratat med min fascist till Id lärare, kommit hem och kollat på film och snart ska jag iväg till daniel. Ändå känns det som att jag bara stått vid sidan om och tittat på när allting går i ultrarapid (och jag hade inga veckor inga dar, bara en röra av massa tid). Fan ta den där låten som var så J för två år sen.
hon var allt, hon var sin
hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin
bli kvar här med mig, bli kvar här med mig
vi behöver ingenting om vi kan starta på noll
men jag har ett rum några kvarter härifrån
hon sa: ta min hand, jag följer dig
vi ska åt samma håll, härifrån

Den texten var drömmar och längtan
nu ser jag tillbaka med lite nostalgi
men mest, tunga armar och pulserande huvud.