Nattrafiken

Hej hoppas du tänker på mig
för jag tänker hela tiden ja du känner väl mig
jag gråter blod av en ständig längtan
känns som jag väntar på en dödsdom helt ensam

jag vill iväg dit mina rötter är
men nån har asfalterat fast mina fötter här
jag är trött på det mesta kan nån lätta på trycket
sitter i en cell och du har kastat bort nyckeln

sympati fan jag vet hur det funkar
alla ger mig vatten när jag ligger här och drunknar
tack för hjälpen inget mer för all del
jag ser i dina ögon som liknar korallrev

hur underbar du var ingenting jag törs nudda
ett mästerverk på två ben, guds förstfödda
det var tungt vi gick mot en svår död
du var min diamant under min kolhög

varje dag var jul och jag lånade tiden
ville vakna upp å se dig sova brevid mig
bästa presenten en man kunde få
dig vid min sida det måste du förstå

för att allt ska va sant kommer det bräcka nån
för inne i min själ är statusen läktarvåld

fyfan, vill inte spela nån martyr
min tomma blick jag känner mig som en staty
frågetecken, vet inte hur min dag slutar
men leendet från dig borra genom titanmurar

de gav mig kraft ett blänkade pärlhalsband
du gick så elegant bara svävade fram
när du tog mig i din famn kände jag mig allsmäktig
tanken om ett liv utan dig gör mig kallsvettig

var i himmelriket hade nyss blivit kung
men nu super jag mig full å grinar vid livetsbrunn
världen känns så liten liten som en ärta
hur kan din lilla kropp bära ett så stort hjärta