Ljud och perspektiv

Vinterledigheten har passerat så skönt och precis som det borde ha gjort känner jag. Har spenderat dagarna med diverse pyssel, läsa murakami, träffa personer som jag inte sett på länge. Veckan mandi var här var så fin, saknar glöggkyssar, morgongos, iskalla promenader, drömska blickar, allt hon är och hennes ljud. Nyåret firades på vallby, tolvslaget på parkeringen med en ordentlig nyårskyss. Kan inte tänka mig en bättre start på året. Och jag har en så bra känsla för det här året. 10-tal, i welcome you! Känner att jag själv är på väg mot något lite stadigare, lite säkrare, lite tryggare. Skolan har hjälpt mig att få perspektiv på tillvaron och samhället vi lever i, på något märkligt vis. Mandi får mig att upptäcka nya hörn och vrår i mitt hjärta, inte för att låta för sentimental. Jag hör nya saker i sånger, uppfattar nya saker i böcker och filmer, och ser nya saker i mina egna likaså andras relationer till andra människor. Det gäller även min självuppfattning. Perspektiv på ting som att vara allt för medveten om sin egen existens och identitet, fylla huvudet med självabsorberade tankar. Hur en värderar sina handlingar, åsikter och känslor, hur en värderar världen och det oändliga den innehåller. Nog känns det som att en fågel kommit och vridit upp världen, satt saker i gungning.