Nattrafiken

pratade med freddie och kom på mig själv med att servera klagomål efter klagomål.
om denna rastlöshet som har smygit sig fram sen jag la ner medicinerna. självklart har jag inte lagt ner sömnpillrena för det är bara att inse fakta att utan dom förvandlas jag till en 100 % frånvarande zombie. även om jag saknar det tillståndet något förvånandsvärt mycket så inser jag att det är långt ifrån det bästa för mig själv.

hela dagen har gått i tristessens tecken. känslan av att kvävas finns i varenda cell i min kropp. jag vill hugga av mina kroppsdelar, fötter och lår för sig, händer och armar för sig, och sedan bara låtsas att dom dansar. nej ja vet inte. men det är något hemskt obehagligt som kryper under huden på mig och det hör inte hemma där. lyssnar på band of horses högthögthögt i trasiga lurar och väntar på att dom skrikiga gitarrerna någon gång ska kicka in och börja verka. att sådan meningslöshet ska behöva besvära mig. jag har inte ens orkat röka. en ynka polsk camel har jag inhalerat idag. jag märker hur den här bloggen börjar anta ett väldigt miserabelt utseende igen. ack.

- - -

Like the type of tongue that roots from your breast
And it shakes your pretty little clavacle