Kraków är poesi

Då befinner en sig i Kraków.
Det är lagom kaosartat i Polen av många anledningar. Dagens och veckans snack kretsar framför allt kring presidentens begravning och Islands vulkanutbrott.
Men just nu bara avnjuter jag en white russian och trådlöst internet i ett mörkt och rökigt café i gamla stan med mormors stickade kofta på. Den här staden stödjer mitt kedjerökande som bara den, och jag accepterar det mer än väl. I högtalarna varvas Cat Power med Lilly Allen och annat gott, snart hämtas jag upp av en virrig mor som ska ta mig till finaste veganresturangen här i gamla stan. Kvällens planer är osäkra men en jazzspelning i någon källarpub är möjlig. Jazz är en genre som jag har så otroligt svårt för, de förhållanden som krävs för att det ska fungera är att det är live i en källarpub i Kraków, helt förståerligt va? Ack alla dessa pubar i gamla stan, med väggar av tegelsten, hesa bartenders som serverar den billigaste och kallaste ölen att släcka törsten med, askkopparna som snabbt blir överfyllda och dragna musikanter som spelar inför en lika dragen publik för småslantar. Ren poesi för mig.