Nattrafiken

jag tror inte hela polengrejen blir av. Mamma har sänkt mina planer helt totalt och pratat om hur svårt det är att få jobb och hur svårt allt skulle vara där borta. Fan Fan Fan. Jag känner mig så jävla fast. Jag borde stanna i västerås. Avsluta andra året. Ta sabbatsår sen och jobba för hemtjänsten då får jag ju en hel del cash. Kanske flytta till nån taskig etta här, för om jag tar sabbatsår blir jag ju kvar i västerås ett bra tag till.
Vara kvar hemma, få ordning på mitt rum, blir arton här, gå på arvika med allt folk. Träffa johanna oftare.

Men ändå känns hela polenflytten så rätt
För jag klarar inte av skolan, städning, att ta hand om mig själv osv. Jag klarar absolut inte av att vara kvar hemma. Jag vill inte bo i den här staden nu. Jag orkar inte ens åka till göteborg för att träffa min fv. det är så jävla illa och jag blir så sur på mig själv.
But you think about yourself too much
And you ruin who you love
jag känner mig så jävlajävla instängd jag har ingenstans att ta vägen. ingenstans där allt är rätt, där allt är som det ska, där allting fungerar. Det känns som riktig dead end och jag har inga möjligheter. Inga vägar ut, in, upp eller ner. Jag vill inte vara kvar här och bara vara arg på mig själv och beklaga mig över mina egna val. Det är ingen värd vardag det.
Jag orkar inte slåss för något heller. Helst vill jag bara falla in i koma och vakna upp när jag kan ta tag i mig själv.

Men det som nog är jobbigast är att jag tvivlar på att saker skulle bli bättre i krakow. Det är inte omgivningen, utan jag som måste förändras.