Idag har varit en så att säga fullpackad dag. Och trots att jag kom hem helt sovfärdig så var jag trevlig och glad mot mor och gordon. Så snäll har jag inte varit på månader. Vi pratade om underhållsbidrag och sjukskrivningen och mitt jobb och liknande vuxna grejer. Imorgon ska jag på möte med studievägledaren och den åttonde på möte på bup. I sånna här stunder känns allt ganska bra. Men ehrr, senast igår var allt helt ångestladdat och panikartat och jag visste inte vad jag skulle göra med mig själv. Det kändes som att allt rann ur mina händer och jag hade ingen kontroll och inget att säga till om. Biverkningarna av medicineringen börjar kännas av mer och mer. Både det psykiska och fysiska. Mest fysiskt, huvuvärk, magsmärtor, sånt jävla illamående, jag är törstig hela hela tiden. mm. Sen det psykiska ja antagligen är jag glad neutral och på bra humör, totalt likgiltig okontaktbar och oberörd, eller så är allt total skit inget kan uppmuntra mig jag orkar ingenting orkar knappt med ögonkontakt idag orkade jag inte ens röka. Då är det illa my queens and queers. Imorgon ska jag upp sex för att hinna ta en promenad innan jag ska till jobbet, så jag har redan tagit piller och är stendöd inom en kvart skulle jag gissa. Fast jag vet redan nu att imorgon kommer se ut såhär: vaknar sex av väckarklockan men stänger av den och ligger kvar åtminstone en timma, röker ca två cigg, krälar upp ur sängen för att sätta på vattenkokar och gör te. Inser att jag började för tio minuter sen och hinner inte ens dricka upp. "springer" till bussen och hoppas på det bästa.
Idag har jag lyssnat på the knife för att komma undan conors kvidande.
Det går inte så bra för den är ju faktiskt inbränd i huvudet på mig. Rösten alltså.
Min mage är hopplöst ambivalent. Den vill fluffa och pirra för J kommer om två dagar, men alla kemiska substanser får den att skrika: AJ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar