Theme song

uppesittarnatten blev ungefär som planerat bortsett från tecknandet. jag gick till skolan och hade smashing bra föredrag på naturkunskapen, åkte hem och läste om första året under första världskriget. märkligt att ett krig som ivolverar nästintill varje land på en hel kontinent kan explodera och bryta ut på en vecka! sen sov jag dom gosigaste två timmarna någonsin, vaknade sådär helt varm, tung och härligt stel. när jag vaknade stod ett badkar utanför min dörr. detta innebär att på fredag är renoveringen ÖVER! Ö V E R ! de mänskliga förhållandena återvänder.

första årsmötet och födelsemötet med RFSL västmanland var supermysigt. och jag kanske ska sitta i styrelsen! västerås har inte haft ett rfsl sen det la ner ca fem år sen. ack vilka minnen jag har från den tiden och dom lokalerna. vilket barn man var. och vad tacksam jag är för att det fanns, hur klyshigt det än låter.

och steve carell är hjärtemannen! min hjärteman. såg en tre officeavsnitt igår natt och vet inte om jag riktigt kan fastna för det,kanske, men vinjetten är så jävla fin. den utmärker sig inte ett dugg men ändå kan jag inte sluta lyssna på den:



åh jag älskar hets. nu ska jag titta på dan in real life. inte mycket sömn inatt då.

2015-2020 ska första farkosten med besättning flyga till månen för att BOSÄTTA SIG DÄR! fatta det är lagom till det att jag kanske kommit på vad jag vill göra med mitt liv. om jag har tur.
och vissa stjärnfall är egentligen inte meteroider som brinner upp i atmosfären, utan kan vara kapslar som kommer från rymdskepp MED KOMPRIMERAD BAJS! åh jag älskar kunskapskanalen. på tal om kunskap har jag kanske hittat en passande utbildning, vad yrke det handlar om vågar jag inte uttala mig om för det sätter ju bara press! jag har behörigheten som krävs men intagningarna baseras på intervjuer i sthlm! det är fem år i polen men det sorgliga är att det är i warszawa. fem år i den där politiska och avgasfyllda hålan till huvudstad. ja jag överdriver men warszawa och krakow går inte att jämföra. iofs är det typ tre timmar med expresståget. men det är ju helt enkelt inte samma sak.
om freddie tar/får jobbet i warszawa skulle vi kunna bli fantastiska supersambos som vi så länge planerat. men vi får se, mycket ligger oklart inför nästa år men det är spännande. på något sätt börjar världen öppna sig och jag börjar förstå saker och ting, saker som länge varit väldigt otydliga och suddiga för mig. javisst, någon slags klarhet.
jag kommer aldrig kunna somna idag, nu är det mycket som cirkulerar i huva. + att jag laddar ner några avsnitt av snl med steve carell, han är ju så fin! finast är han som självmordsbenägen skäggig bög. tror jag måste börja titta på the office, fast jag aldrig sett ett enda avsnitt! ingen aning vad det handlar om eller om det är drama eller komedi eller vad det nu kan vara.
jag funderar på att sitta uppe med mitt brandykaffe, lyssna på gammal nostalgimusik tills snlavsnitten är klara och sen sitta och teckna, för det går bara på natten för då kan man ju sitta fem timmar i sträck och fokusera på en sak. sen vaknar mor klockan fyra-fem och då kan vi sitta tillsammans på balkongen och mysa och prata om hennes ungdomsdagar eller polsk moral eller.. nej förresten balkongen är ju en enda röra av plankor, sånt där gult skum, verktyg och en stor bandspelare! men vi skulle kunna titta på nyheterna och göra morgonkaffe tillsammans. och förresten är det en så charmig kille som jobbar med balkongen här. att prata med honom är så behagligt och man blir helt tussig! han är så tussig och en sån där ovanlig man, sån som det inte finns många av här i västerås iallafall. han påminner mig om ambulanskillen som jag träffade på jobbet en gång som jag föll pladask för. och NEJ jag har inga heterotendenser, eller lite men inte ingående iaf. imorgon kanske jag gör kaffe åt balkongkillen, jag poängterar, bara för att vara snäll!
på tal om sexualitet börjar västerås bli ett sånt homonäste! RFSL öppnar igen, imorgon är det första årsmötet och självklart är man bekant med de flesta i styrelsen. ack lilla westarose. och imorgon kommer ordföranden och alla möjliga viktiga HBTQ-människor från örebro, eskilstuna och liknande och mitt hår är pissgult. he he he he känns ju bra. äsch.
klockan är kvart i två, första avsnittet laddade precis klart och jag ska upp om fem timmar. det talar för sig självt, uppesittarnatt it is!

if you touch me, well i just think i'll scream
human needs. heartbeats.

åh på fryx hade jag en klasskamrat som jag brukade prata star wars, musik och kommunism med och jag visste att det skulle bli något av den lille mannen. 4e november ska hans band vara förband åt horse the band i berlin! SERRI! ok han visste inte ens vilka dom var men jag är stolt!

Like the type of tongue that roots from your breast
And it shakes your pretty little clavicle

metallic falcons

det här är fan sjukt. från en otroligt mysig dag till det här. på bara någon timma slog det så fel och allt sker i mitt huvud. inget ändras av detta ältande och analyserande. jag som aldrig varit någon hypokondriker ser hela min kropp förfalla i visioner. jag är den som hostar blod utan att ens tänka på ett läkarbesök. nyss såg jag det hela framför mig medans jag klämde under revbensbågen efter en förstorad mjälte. jag kände en överraskande ilande smärta i ryggen och såg framför mig hur mjälten hade spruckit, att jag skulle somna av smärtan och DÖ! seriöst vad är det för morbida tankegångar? sen drogs gamla minnen upp, där hjälplöshet, övergivenhet och total ensamhet varit starka intryck. rättaresagt förintande känslor som i sitt starkaste grepp kan få vem som helst att ta till drastiska beslut. jag önskar jag kunde tillåta mig själv att beskriva i tydligare uttryck men ett slags självförsvar och ett instinktivt "jakt&flykt"-initiativ håller mig tillbaka. jag tänker på en händelse som nog kan låta rätt fånigt i andras öron men som jag tror haft väldigt stort inflytande på mig och den jag är idag. jag undrar om saker sett annorlunda ut om det inte skett. eller om någon viss hade handlat annorlunda. fast jag vet att denne någon inte kunnat handla på något annat sätt. jag har aldrig tänkt på det tidigare, eller sett kopplingarna men just i denna stund insåg jag att mina sömnproblem mycket möjligt härstammar från denna upplevelse.
jisses vad allt låter osammanhängande, dramatiskt och överdrivande men det är nog för att det är så mycket som kretsar i huvudet och jag försöker förenkla det som viskas och få bukt på det. och jag ser helt annorlunda på något som tidigare bara varit något i barndomens förflutna dagar. är osäker på om det är bra eller dåligt.
nu blir jag förvånad över att en sån liten fysisk sak i nuet kan skapa sån revolution i huvudet och riva upp gammalt. är helt matt nu. bör ge mig in på lite sömn och försöka lägga det här åt sidan inatt. kan ändå inte göra något konstruktivt förrns imorgon. har fortfarande chans på fem timmar sömn, yay.

jag är hemma för en uppdatering av livsnödvändigheter. min väska innehåller halva mitt liv. jag har bott några dagar hos freddie ute i skultuna och ikväll ska jag sova hos julia. idag är första riktiga dagen i renoveringen och det är fan kaos och misär. i badrummet finns flera gapande hål där man ser ner i varje lägenhet och ner i källaren och jag som bor längst upp drabbades nästan av höjdskräck. det enda som är orört är mitt rum och det är jag sjukt tacksam för, så jag får en liten fristad. inte mycket till frid dock då massa män hojtar, springer ut och in och hela rummet vibrerar av borrar, ventiler, sugfjonger och allt möjligt. jag är fan glad att jag har vänner som ställer upp med sovplats. men jag har ingen arbetsro och skolan kommer drabbas. jag har även fått säga nej till alla jobbtillfällen så polen blir lidande. eller rättaresagt tiden innan polen för nu måste jag spara extra av det jag inte kommer få i lön. lagom tråkigt, men det enda som pulserar i mina blodådror är polen och längtan att åka dit. har haft lite second thoughts om hur det kommer gå med en så stor grupp, men jag har bestämt mig för att inte gå runt med alla hand i hand och hoppas att dom ser det fina som jag ser. och hur det ska gå med att få plats med sju pers i mormors kommunistblock vette fan. jag får iallafall en ledig dag när alla drar till auschwitz, för jag orkar fan inte dit en tredje gång. andra gången var jobbig nog. och att strosa ensam i krakow är något av det finaste jag vet. fast jag oroar mig för vädret. det är möjligt att det är grått och kallt i en så knepig månad som november. men förhoppningsvis finns lite av höstglädjen kvar.
51 dagar kvar yes!
nu har min fot somnat, det är dags att packa mina grejer och komma ifrån detta elände.

something so wild turned into paper

ibland är bara allt så fulländat. i en märklig kombination av apati, acceptans, vidöppna ögon och successiv utveckling. med en nypa kall och överraskande höst så ser allt så kristallklart ut. från en evighetsbuss med utsikt över fält och skogar långt bort, med skärande lugnande musik i hörlurarna och ett lugn i blicken och allt den uppfattar. gåshud och rysningar som får mig att sjunka ner i det rödrandiga sätet där så många ändor parkerat påväg någon annanstans. i ett tillstånd av inre bubblande extas känner jag mig som en pionjär i bussresandet och höstupptäckandet, en äventyrslysten conquistador. en minst sagt välbekant röst viskar att det inte finns något vägen inte kan läka. i denna stund på evighetsbussen vet jag vad som påstås. i en bil med personer jag kan skatta mig lycklig att ha nära mig, i ett tåg i ett främmande land. på resande fot förstår jag vad som händer runt omkring mig. på resande fot kan jag se med fågelperspektiv över det abstrakta såväl som det konkreta. ett grepp sällan skådat för mitt medvetande uppenbarar sig, ett grepp om sakers funktion och plats i världen. min idé och uppmaning att åka på transsibiriska järnvägen är därför otroligt överväldigande. att se moskva dag 1 och färdas 1000 mil genom byar, berg, vildmark, bajkalsjöns stränder, rysk-kinesiska gränsen, öken, majs- och risfält för att dag 7 komma fram till peking. det terapeutiska inflytande resan antagligen skulle ha är ofattbar. jag märker mer och mer att jag verkligen stretar bortåt. en studietid i krakow känns oundviklig numera. som att jag helt enkelt måste dit, som att någonting där väntar på mig och vill att jag ska upptäcka och andas in allt som finns i dess lungor. om det inte blir av så hamnar jag på konstskolan, bekväm sträcka, bekväm utbildning, bekvämt csn-bidrag, bekväma människor och bekväma krav. men på andra sidan östersjön finns en stimulans i miljöförändringen som lockar. där finns ett hus som kan bli hem. jag tror det är värt ett försök.

"Skulle jag närvara på din begravning
kom jag inte i sörjande kostym.
Höll jag tal, sa jag detta:
Jag har inte ett gott ordatt säga om den här mannen,
jag känner honom inte.
Vad jag vet var han en usel man.
Den värsta sorten.
En mardröm ibland mardrömmar.
En mardröm jag fram tills idag hållit vid liv för att minimera risken,
av att bära det namn jag tilldelats.
Ingenting glömt. Ingenting förlåtet!
När vi ändå är samlade kan väl konstateras,
att han dog en demokratisk död,
en död att begrava.
En ros lade jag i jorden,
för att skilja på rosen och där den låg.
Grät jag,
grät jag tårar av glädje och tog mitt farväl, jag tog mitt farväl.
Grät jag, grät jag tårar av glädje
och tog mitt farväl, jag tog mitt farväl.
Jag väntar på att du ska dö, vi ses på din begravning.
Jag väntar på att du ska dö, vi ses på din begravning. "

Daniel Boyaciuglu

det är officielt höst. det är grått ute, det regnar och i högtalarna går ani difranco.

jag känner att det är dags för förändring
det är ett gammalt skepp som ligger i hamn och virket ruttnar

matt är det enda ordet som passar in på mitt tillstånd just nu. inte nog med att det var första skoldagen (som var hemskt påfrestande, trots att det gick bra), men dessutom har jag fått leka resledare och fixat och styrt upp tusen saker. men polenbiljetter och boende är fixat och i november bär vi av med vårat pick och pack och flyr till kullersten och rökiga källare. YES.

OBS OBS OBS HELT NY SKIVA! notera badbyxorna och tattueringen *fniss*

okej jag är en aning intresserad av hela lindsay & samantha grejen men titta vad cpaftonbladet hittat på:
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/klick/article3164849.ab
vart tog uttrycket bisexualitet vägen?

förresten under kardemummakaffefikarasten med freddie kom vi på att om vi vore kändisar och dejtade skulle vi kallas Fredson. väldigt snyggt. hela våran vänskap är rätt snygg.

Paradoxer i de empiriska vetenskaperna orsakas
vanligen av att teorierna beskriver extrema
beteenden som inte är vardagsnära och
överensstämmer med erfarenheterna
från den makrovärld människans
tankevärld formats från.

Jag är så sjukt pepp på att börja skolan
igår promenerade jag till skolan och hade möte med syon. förutom mindre ändringar är allting förberett och solklart. och jag slipper praktik! vilket visst, vore kul med tanke på att man får komma in på arbetsplatser där det är omöjligt att komma in som oerfaren ungdom. men att slita 20h i veckan för att få 500kr i månaden, nej tack. då föredrar jag att åka snålskjuts på sjuksrivningen och säga att skolan behandlar en orättvist. och jag pratade med samhällsläraren som verkar bra, men hon behandlar mig som någon slags utbytesstudent som inte vet hur någonting går till. äsch i will charm i will slice i will dazzle i will outshine them all. Efter det hälsade jag på på konstskolan där halva gamla esteterna går nu. sen vandrade jag på lite second hand och köpte in krishnarörelsens "handbok" med söta hindubilder och bonners bra böcker "från krig till krig" heh jag har blivit historienörd. men bara lite. sen satt jag på freddies jobb och drack kardemummakaffe. det var ovanligt mycket rörelse i butiken så jag satt mest bakom och läste skvallertidningar. och GUD vad jag missat grejer alltså. homoäktenskap blev tillåtet i kalifornien i juni och ellen och portia ska gifta sig!

okej va jag skiter i kändisar och vad dom har för sig men det faktum att lindsay lohan är tillsammans med en tjej är ju rätt galet. jag har inget med det att göra men kul grej.

nej nu ska jag plugga woho.

Det är hemskt mycket som händer runtomkring mig. Men jag gillar det, det är sällan det tilltalar mig men nu gör det det. Sen jag kom hem från Polen har jag ägnat dygnen åt att studera historia, dricka kaffe, träffa alla möjliga människor, driva runt från ställe till ställe, jobba, pyssla osv. Vilket inte är ett så hemskt händelserikt existerande men alltid är det nånting.

Jag och freddie har planer och drömmar, vilket vi tycker om att spinna ut på över en kopp kaffe och ett paket cigg. I höst blir det Cracau med folk, i vår ska vi utforska vårat släktträd i poznan och kalisz för att sen ta tåget till berlin och hälsa på carro. Sen nångång under året ska vi åka på transsibiriska järnvägen, Moskva-Peking, vilket vi plötsligt en dag kom på var en gemensam barndomsdröm och fascination. Jag hoppas även på att fortsätta mitt europaupptäckande med Prag - Budapest - Kiev eller någon liknande runda. Veckorna i Krakow, Bratislava och Wien var fantastiska och jag har inte skrivit något för jag vet verkligen inte vart jag ska börja. Men känslan av att vara på resande fot är underbar, jag har verkligen inget emot att sitta på ett tåg genom Europa i sju timmar. En av dom vackraste vyerna från Wien måste ha varit med tåget påväg hem, där utkanterna är överfyllda med vindkraftverk. Hah jag har mina märkliga fascinationer. Fick lite märkliga blickar när jag satt dom första 40min fastklistrad mot fönsterrutan.

På torsdag har jag möte med syon och är fan nervös, jag har gjort så gott jag kan med att studera in två halva helårskurser på två månader, men jag ligger fortfarande efter. Jag hoppas verkligen lärarna kan ha överseende med mig heh. och en helt fantastisk sak med skolstarten är att det finns en möjlighet att jag får praktisera på konstskolan, där i princip halva min klass ska börja på måndag. Så då får jag bidrag för att umgås med dom, hänga i rökrummet och ägna dagarna åt kroki och grafik! Inte illa. Men allt hänger ännu i lösa trådar och jag vet knappt hur den här terminen kommer se ut. Mycket möjligt att jag lika gärna hamnar som praktikant i någon skitbutik. well time will tell.

"Goth Juice... The most powerful hairspray known to man. Made from the tears of Robert Smith."