Nattrafiken

My dove, my lamb går högt i öronen. Jag tänker på när vi såg Phosphorescent och jag fick honom att sjunga den, och jag var så glad, så glad över att få höra den, så glad över att ha mitt djur vid min sida.

I lördags firade vi ett och ett halvt år, arton månader, de arton bästa månaderna i mitt liv. Underbart att man kan få vara lite fel, lite dum, lite skev, men sen har man en nallekropp som tar emot en med öppna armar, mjuka hallonläppar som viskar underbara fina ord, ögon som lockar in i det där djupaste, blåa havet som hennes ögon är. Fattar inte hur orättvist det är att vi efter arton månader ännu inte har den där absoluta tvåsamheten, men vi är jävligt duktiga på att vara allt vi kan vara, med de medel vi har. Men vad gör vi, nu kör vi, uppgradering snart, efter sommaren, ja!

Hur lyckas man göra en total kärleksförklaring? Hon är värd dem alla. De ligger i hennes ficka.