Förstår att jag är mitt uppe i den stora kärleken.
Den som kan visa sig vara oövervinnerlig.
Stark, vacker, sann, fan vem vet kanske till och med evig.
Just nu vill jag lösas upp i en evig samvaro med djuret,
lösas upp och spendera tidlös rymd någonstans i stjärnornas mellanrum.
Det är så stort, större än jag någonsin kunde föreställa mig.
Jag har inte förstått, men nu vet jag.
För varje prövning förstår jag mer.
Större och större ord fyller mitt vokabulär
men snart når jag gränsen för att förklara och sätta ord på vad som händer,
inom mig,
mellan oss.
Vi expanderar, vi rör oss, vi växer.
Så ivrig inför vilka marker vi ska röra oss mot.
onsdag, augusti 18, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar