Livet alltså

Sitter på Global living och har pimplat kaffe i sju timmar. Har suttit här och skrivit och skrivit, och tänkt och analyserat, och läst och bearbetat fakta. Sitter i den härliga dunkla lokalen en trappa ner och har hunnit bevittna två polackers samtal, en grupp småtjejers fniss, en man som bjöd mig på öl en halv evighet sen, en mamma med sin gråtande dotter, fyra somalier äta varsin macka under livlig konversation, två chilenare diskutera förtryck, hört en av servitörerna växla från, typ, rikssvenska till äkta bäckbysvenska (rinkebysvenska?) då han pratade i telefon med någon kompis under sin lunch. Jag har också märkt att jag genom skolan reagerar mer på olika språkliga egenheter. Att jag lägger märke till dom, att jag uppmärksammar dom och att jag tänker på dess egenskaper, innebörd och uttryck. Kanske blir det en språkvetare av mig trots allt.

Jag är inte alls klar med tentan men jag känner mig rätt så klar för idag och nu känner jag mest för att åka hem och äta. Kanske ska hälsa på Hanna lite senare som nu joinat oss hoodladies från att ha varit en förortsbo. Vad nu detta gör för skillnad i ett medelklassamhälle. Men roligt att ha henne närmare. Och nu ringde Mia och vill ta en chill pub-öl med mig. Livet alltså, ibland så överraskande händelsefyllt.


Mini-update:
Jag har hemtenta nu
Min dator har kollapsat (inte lägligt, se ovan)
Nudel är ängeln som lånat ut sin bärbara till mig
Potatisplantan har börjat se hängig ut
Några dreads har intagit mitt hår, mot min vilja
Idag är tredje dagen jag har vinterjacka på mig, det är för kallt för oktober
Det är oktober, vart försvann tiden?
Jag sover dåligt igen, eller rättare sagt somnar aldrig i tid. Då man varje dag måste upp på morgonen är detta synonymt med att sova dåligt

Ack vilken tid man befinner sig i.
Jag befinner mig lite på bristningsgränsen, tappar snart fotfästet, snart rinner glaset över. Men jag tror att jag kan lösa det. Jag tror jag kan vända det här åt rätt håll, se till så att det här inte slutar som det gjort förut. Hanna sa det rätt bra igår, vi har för många liv. Det känns verkligen så. Så otroligt mycket som händer runt omkring mig, planer som borde göras, så mycket som drar en åt så många olika håll. Men just nu kräver skolan så sjukt mycket fokus och uppmärksamhet från mig. Många saker blir lidande på grund av det. Har svårt att umgås med folk, jag är frånvarande och disträ, känner mig som en ständig partypooper. Men jag lär mig nog multi-tasking så småningom.