Äntligen, äntligen klar med skolan. In i sista minuten. Skrev ett prov igår och läraren rättade det på plats och ringde in betyget till expeditionen fem minuter innan dom stängde. Känns också skitbra att jag fick högsta betyg i fyra av fem ämnen jag tentat av det här året. Ibland går det bra. Efter provet gick jag till biblioteket vid mig i jakt på dostojevskij eller zola men kom istället hem med något helt annat.
"Australiern Gregory David Roberts, 55, har levt ett rätt osannolikt liv. Radikal student, heroinmissbrukare, bankrånare, straffånge, hjälparbetare i slummen, gangster, pengatvättare, förfalskare och vapensmugglare är bara några av de epitet man kan tillskriva honom."
Shantaram är en romantegelsten på 900 sidor där författaren använder sina egna erfarenheter i historien. Har inte hunnit med mer än 70 sidor, de första avsnitten handlar om när han på flykt från rättvisan landar i Indien på sitt falska pass. Jag gillar verkligen hans beskrivningar av Bombay och storstadslivet.
"Nu sparar jag in på en lång och dryg flygresa, tillika ett besök i Bombay som inte kan ge mig tillnärmelsevis så mycket som denna bok, skriven med en känsla som är ovanlig. Vilken inlevelseförmåga! Jag är verkligen där. Händer inte ofta, tyvärr. Läs den och njut!"
Det bästa av allt är att jag inte får känslan av omöjligt läsning när jag ser boken, utan bara känner en längtan att läsa mer. Ack, denna läslust. Om den ändå kunde vara lite mer konsekvent och närvarande.
Var imorse och tittade när Klara sprang ut, lilla studenten. I juli drar hon till Norge. Träffade Daniel som var här på snabbvisit från London i onsdags. Rasmus verkar känna en längtan bort. Freddie flyttar till Stockholm till hösten och pluggar. All denna förändring och omskakande omställning. Själv vet jag inte vad som händer med mig till hösten. Visst, plugg. Men jag känner mig så ivrig att uppleva något annat. Vet inte riktigt vad det är. I bakhuvudet ser jag tågresor, ovissa destinationer och upptäckter inifrån ut. Den vanliga ivern att komma någonstans, det resande, öppna sinnet, mottaglig för nya dofter, syner och personligheter. Nya språk, nya intryck. Nya tankar, fylla på minnesbanken. Erfarenhetsarkivet. Att bara andas och existera, vandra och färdas över gränser. Kanske lära sig något nytt om sig själv eller samhället man lever i.
Fram till juli får jag nöja mig med att Shantaram erbjuder något av detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar