Nattrafiken

Jag minns inte min mamma. Jag minns våra cykelturer till vallby friluftsmuseum där vi tittade på getter och klappade hästar för att sedan fika på den stora gräsmattan där majstången brukar stå. Jag minns att hon aldrig straffade mig. Jag minns hennes stora lila glasögon som hade tre pärlor på varsitt hörn. Jag minns hennes tjocka svarta hår och att hon aldrig klagade.


Jag minns inte min pappa. Jag minns glassen han gjorde som alltid hade fryst klart lagom till barnprogrammet klockan sju. Jag minns det barnprogrammet och humlan maja som var min favorit. jag minns humlan maja som satt på mormors kylskåp som min mamma och hennes bror satt dit när dom var små. bredvid humlan maja fanns fyra klistermärken som mina kusiner klistrat fast när dom var små. Ninja turtles. Jag minns den blå sparkcykeln mina kusiner hade. Jag minns gatan dom bodde på, det var en enda uppförsbacke med en återvändsgränd. Jag minns den återvändsgränden, det var ett plåtstängsel med en liten spricka i. Jag minns att jag en gång såg en soldat där. Då sparkade jag aldrig mig upp dit nå mer.

Jag lyckas verkligen inte ta mig tid för att skriva.