Nattrafiken

Jag ångrar mig, våren är inte särskilt här trots allt.

Igår hörde jag honey & the moon, låten som satt i mina öron när jag satt på klipporna på en öde ö nära åland. Låten som fick mig att längta, låten som fick mig att sväva, att önska att saker och ting vore annorlunda. Jag började gråta, jag vet inte riktigt varför. Jag tror en del av mig föll ihop där. Sitter kvar där och väntar på att jag ska komma och plocka upp henne. Väntar med måsarnas skratt över huvudet och vågornas motvilliga kraschanden under fötterna.

We're made out of blood and rust
looking for someone to trust without a fight
I think that you came too soon
you're the honey and the moon
that lights up my night

Jag ska nog lägga ner bloggen ett bra tag. Iofs så läser ingen så det är ju bara för min egen del. Men ändå gör det så ont att lägga ut bitar av sig själv på det här sättet.