Nattrafiken

Jag väcktes halvnio imorse av min mobil, precis som planerat, precis lagom för att ta mig till skolan. Jag vaknar tio minuter senare av att mobilens alarm går igång igen och jag hade hunnit somna igen på dom tio minuterna. Ca en halvtimma senare ringer hemtelefonen och ja, väcker mig. Då är det mamma som ringer och säger att en tant på hennes jobb hade sett en av mina förenklingar som min mamma fick för längesen och nu vill den tanten köpa tre sånna av mig. Det känns ju ganska kul. Men iaf efter det här samtalet lyckas jag borsta tänderna MEN somna igen, helt omedvetet. Tio minuter senare ringer hemtelefonen igen och mamma snackar om nå detaljer ang förenklingarna och då väcker hon mig igen. Vid den här tiden hade jag fortfarande kunnat hinna till skolan. Men neeeej tio i tolv ringer Carro [väcker mig] och frågar vart jag håller hus och då hade tydligen våran sista lektion slutat.
Då vaknade jag till liv men låg ändå kvar i min säng för att döda lite tid
Satte på gonzales högt, men det hjälpte inte riktigt hjälplösheten som kom krypandes
Nu har hela dagen smugit sig förbi och jag har inte gjort ett dugg idag
förutom hållit mig helt borta från cigg och sett lite film
Jag ska nog så att säga ta mig själv i kragen, ta min mp3 och ge mig ut och få lite kall luft i lungorna, ta en promenad och tänka på ingenting, låta du-du-dunket i hörlurarna tona ner allt annat. Gå ner till Stugan för där sitter ju alltid någon. Kanske ha lite social kontakt med någon, anstränga ansiktet för att le, anstränga fingrarna för att rulla en cigg. Det låter som en idé.

Idag fick Niklas och Jokke sina förlovningsringar och firar sju månader.
Jag är riktigt glad för dom. Och dom kanske knäcker hela idén om att bögar ska vara promiskuösa och kringflackande. Fast iofs vilken sexuell läggning är inte det. promiskuös alltså. Jag tror iaf att dom kan komma långt. När jag ser dom tillsammans är det som att dom alltid varit där för varandra. Som att det är det mest naturliga i hela världen, att de har hittat varandra. Det värmer självklart.

Dessutom har jag fått ett jobb, inom vården.
Fast jag inte är arton, vilket man borde vara så lyckades jag sätta in en fot. Det blir varken krävande eller ansvarsfullt, eller långa tider. Vilket innebär att det passar mig perfekt. Och som min samhällslärare en gång sa, varenda jobb är guld värt för det gör det lättare att få jobb senare i livet. Hur bra eller dålig utbildning man än har. Bara man får in en fot.
Min estetiska utbildning kommer inte ta mig någonstans, varken inom arbetsmarknaden eller min individuella estetiska utveckling. Så jag är riktigt tacksam över det här jobbet. Och för första gången på länge länge kan jag prata om framtiden. Och nu tog det emot, det tog stop i bröstkorgen. Framtiden.

Min septumpiercing läker fint och nu ger jag mig ut i höst/vintermörkret