Israel Kamakawiwo'ole - Somewhere over the rainbow

Jag tappar greppet
jag känner mig svag

R ger mig silent treatment, men det gör inte så mycket
jag vet inte vad som händer i hennes huvud och vilka tankar som passerar hennes kropp
men det gör inte så mycket. det är så mycket inom mig som bara bubblar och vill sprudla och explodera. men det händer aldrig. jag vill bli kär och vara intiiiiiim. allt det där som mänskliga varelser ska vara. uppe i det blå och fluffa runt på rosa moln.

när jag kom hem från jobbet idag satt mor och glodde idol
jag bara sjönk ner bredvid henne efter en dag med
1: Skola
2: Sjukhus
3: Skola
4: Frustraion & Ågren
5: Jobb & mer Ågren

men det var skönt att bara sitta bredvid
en karl där sjöng coldplay och jag kom på vad jag saknat dom
veganjäveln chris martin med sitt tjat om fair trade
mm så jag har precis fått ner alla skivorna och ska väl sträcklyssna

IMORGON SKA JAG OCH DANIEL TRÄFFAS FÖR FÖRSTA GÅNGEN FOH REAL PÅ MÅNADER OCH SE PÅ FÖRSTA AVSNITTET AV ANDRA SÄSONGEN AV HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEROEEES! vi ska snacksa och dricka vin och det blir totalt!

BLIPBLIP

klockan är strax över åtta och det är snart dags att dra iväg och jobba.


Jag är så trött på mig själv och det jag håller på med. jag syftar på det man gör i livet, dag för dag, det man minns senare i sitt liv. whatever jag är nyvaken och mitt te är reda att samtala på balkongen. puss hej

Death, Data, Entry,
Anthill law.
Encoded arc, our common cause
Drink liquid clocks till I see God
Crystal display, can't turn it off

Shh shhhhh...Don't talk, don't talk

fortfarande sjuk fortfarande nålar i halsen. det känns som att jag sitter och väntar på en explotion. eller att något ska hända. att någon ska slita tag i mina armar, ruska om mig och skrika i mitt ansikte att NU SONJA NU ÄR DET DAGS KOM IGEN HOPPA UPP OCH DANSA SE DIG OMKRING SONJA TITTA VAD DU HAR MISSAT HUR KUNDE DU BARA LUTA DIG TILLBAKA OCH IGNORERA TIDENS GÅNG NU ÄR DET DAGS FÖR DIG ATT ANDAS ANDAS NUUUU NÄR SKA DU ANNARS GÖRA DET LEV NUUUU VEM SKA LEVA ÅT DIG TA TAG I DIG SJÄLV KOM IGEN HOPPA UTFÖR DET DÄR STUPET DET ÄR DAGS NU DET ÄR DAGS NU DET ÄR DAGS NU DET ÄR BARA ATT HOPPA, BLUNDA ELLER KISA MED ÖGONEN, VILKET SOM GÖR DIG BEKVÄMAST, BARA DU HOPPAR KÄNN VINDEN SOM LEKER MED DIN HUD SEN NÄR DU VÄL GJORT DET KAN DU LEEEEEEEEEEEEEEE OCH SKRATTA ÅT DE UTVECKLINGSHÄMMADE IMBECILLERNA DU LÄMNADE BAKOM DIG! HA HA HA GUD SÅ DUMMA DOM SER UT DÄR MED SINA FÅNIGA UTTRYCK I ANSIKTENA SOM ÄR SOM GJUTNA I BETONG MEN DET ÄR INTE INTE DITT, ANSIKTE, DU KAN ANDAS OCH SLÄPPA ALLT OCH ALLA ELLER OMFAMNA DOM DET SPELAR INGEN ROLL FÖR DU HAR DIG SJÄLV DINA MINNEN DINA TANKAR DIG SJÄLV. INGEN KOMMER NÅGONSIN KUNNA UNDGÅ DIG INGEN KOMMER NÅGONSIN ATT INTE TRÄNGA IGENOM DITT SKAL DITT EN GÅNG BEFINTLIGA SKAL I ROSTFRITT STÅL NU ÄR DET BOMULL LENT SILKE ALLA KOMMER VILJA TA PÅ DIG OCH KOMMER GNIDA SINA ROSIGA KINDER MOT DITT MJUKA SKAL OCH ALLA KOMMER KUNNA NÅ DIG INGEN KOMMER TVEKA PÅ DIN MOTTAGLIGA CHARMANTA KARISMA. DU HAR DIG SJÄLV OCH DINA MINNEN OCH HELA VÄRLDEN UNDER DINA FÖTTER.

jag vet inte jag mår illa

min hals är tusen nålar och när jag hostar...
ja då önskar jag att dödshjälp fanns i min stad
jag har lyckats göra R upprörd
jag har inte träffat K på snart sex veckor
min mor är arg hela tiden på mig
jag tappar alla i min närvaro
jag mår illa, men kan inte gråta
jag vill ligga i min säng och tyna
sitta på min kulle och andas.

jag är så genomfrusen, fryser hela tiden.


jag vill få så mycket gjort men det fastnar nånstans i mitt huvud. i min kropp. det är som en fysisk "ha det på tungan"- blokad. det är så mycket som händer runt omkring mig, och jag är aldrig riktigt där. i onsdags var jag på sjukhuset och fick uppleva en ny sida av den gråa zonen. ny läkare, men fyfan vad drop dead gorgeous. efter att jag fått fylla i papper i en halvtimma började han babbla massa läkartermer och diagnoser. jag förstod inte nånting av vad som kom ur hans mun men ack, vad fin han var att vila ögonen på. hm ska man gå och bli hetero eller?





skolan har blivit en mycket märklig plats för mig. det har blivit någon slags fridstad men ändå så full av.. jag vet inte, otillräcklighet? men det är ändå otroligt skönt att vara tillbaka. att vara tillbaka med alla mone solskenskvinnor och underbara lärare. jag underskattar dom nog. människoälskande humanister hela högen, som av den anledningen älskar mig. och det lilla jag gör. ack ack ack.

puzZ

det har varit en märklig vecka. även om det är tisdag morgon nu så var gårdagens måndag otroligt lång och.. utdragen. det är så mycket som har hunnit vandra igenom mitt huvud, så många tankar, så många känslotillstånd i min mage. jag har gett mig själv förslag på framtidsmål och funderat över vad jag verkligen vill. inte för att jag har kommit någonstans på det ämnet men det är ju bra att jag iaf tänker nu. jag känner mig så kluven och dragen mellan tusen händer som vill ta mig till tusen olika ställen.

igår fick jag en verklighetsspark i magen. vuxenpsyk har fixat en tid till mig och det om två dagar! hej kort varsel och ge sonja en hjärtattack så hon inte kan komma till sjukhuset. jag funderar över att ta med mig någon. jag har alltid gått till sjukhuset själv no matter what the issue is, men märker alltid att när man går ut från dom stora tomma dörrarna och blir bländad av himlen, att det är jävligt ensamt. jag vet inte, jag ska ju alltid stå på mina stadiga två marmorpelare till ben, men hey. det vore nog fint med sällskap.

vilken märklig vändning det här inlägget fick. jag som vaknade för ca tio minuter sen. nä mitt chaite börjar kallna så jag ska ta det och sätta mig på balkongen.
peace out, take care och gör vad som krävs.